Lite från förra: - And whats the name of my angel? Frågar jag medan jag försöker gå. - I'm sure i'm not an angel, but my name is Louis, and yours?

Jag vaknar i en ovanligt skön säng med en mindre skön huvudvärk. Jag sätter handen på pannan. Vart är jag? 

Rummet är vitt och stort. Ett fönster står öppet och svalkar mig. Jag kollar under täcket, själv var jag, och jag hade en stor t-shirt på mig och festkläderna låg prydligt över en stol vid fönstret. Jag reser mig upp och går fram till den stora spegeln som sitter på väggen. Mitt långa, bruna hår är tovigt och trassligt. Jag försöker borsta igenom det med fingrarna så mycket som möjligt. T-shirten är inte alls så lång på mig, går precis ner över baken. Det knackar på dörren och jag spärrar upp ögonen och vänder mig om. Vem var jag egentligen hos? Dörren öppnas och in kommer en kille med lite ruffsigt, brunt hår. Han har röda chinos och en svart tröja på sig. 

- Here, take this, säger han och ger mig en huvudvärkstablett och ett glas vatten. Jag ler lite mot han och sväljer snabbt ner tabletten. 

- I'm sorry, i don't think you remember my name, Louis, säger han och skrattar lite.

- Louis? Like Louis Tomlinson? 

- Yeah.. Säger han och kollar bort.

- It's ok, i'm not a fan, but my sister is, säger jag och ler.

- So, you don't like us? Frågar han lite oroligt.

- I like you guys, but the music, nah

Han ler lite. 

- I didn't catch your name, säger han.

- Astrid, säger jag och ler. 

- Aestraid? Han låter så otroligt konstig när han säger det.

- Astrid, upprepar jag och han försöker verkligen.

Vi börjar skratta och han ler mot mig.

- I'm from Sweden, säger jag och han lyser upp.

- Really?

- I'm sorry, but where am i? 

 Louis berättar allt som hade hänt på stranden igår, att jag var så otroligt full och att jag hade sagt att jag bodde i himlen och att Louis var en ängel. Var jag verkligen så pinsam? Åh herregud.. Och att jag just nu låg i extrarummet på ett hotell som dom ska på bo i någon vecka.

Jag hälsar lite snabbt på de andra killarna, dom var verkligen snyggare i verkligheten. 

 

Husen sveper förbi bilrutan och försvinner, plötsligt kommer nya som försvinner lika snabbt. Louis hade erbjudit mig att köra mig hem. Iklädd i hans t-shirt och hans mjukisbyxor som jag också fick låna skulle jag se ut som en riktig alkis, och inte tala om min andedräkt.

- I'm so sorry Louis, säger jag lite försiktigt.

- For what? Frågar han och kollar på mig snabbt, han var riktigt duktig på att köra bil.

- For you taking care of me, i was so drunk, säger jag.

- Haha, i know you were drunk, how old are you? 

- 17 

- 17? 

- Yeah..

Det blir tyst ett tag tills jag måste beskriva vägen.

- Turn left there, and straight a head, and turn right. 

- I guess it's best if we stop here, mum and dad thinks that i was sleeping at a friends house, säger jag. Han nickar.

- I understand, säger han och ler.

Jag knäpper loss bältet och ler mot Louis. 

- Thanks for the ride, säger jag och ler. 

- Wait, säger han. Jag kollar på han. 

Han tar fram papper och penna och ger det till mig.

- Can i please have your number? Han ler. 

- Sure, säger jag och skriver mitt nummer.

- i'll text you, säger han och vi säger hej då.

 

Jag hämtar min cykel hos Cate, jag orkar inte prata med dom nu så jag hämtar bara cykeln och sticker snabbt därifrån. Dessutom lämnade dom mig igår.. Jag leder cykeln hem och låser den. 

Therese kollar på tvn medan farmor, pappa, mamma och Harold dricker kaffe och skrattar.

- I'm home, säger jag. 

- Hello, hör jag alla svara. Jag ler lite och hoppar snabbt in i duschen. Sanden riktigt rinner ner från håret. Åh stackars den som får städa sängen jag låg i inatt.. Jag borstar tänderna nogrannare än aldrig förr efter jag har duschat för att dölja min hemska andedräkt. 

 

- Astrid! Ropar Therese. Jag virar handduken om mig och gömmer undan Louis kläder så att de inte ska misstänka något. Jag går ner till tvrummet och sätter mig jämte Therese.

- Okej, jag har fått information om att One Direction just nu bor på det här hotellet, hon visar massa bilder på sin Ipad. Och sant var det, för rummen kände jag igen, jag ler lite för mig själv. 

- Det är inte långt härifrån, ska vi bo där några dagar?! Frågar hon. 

- Skärp dig, säger jag och går upp på rummet igen och tar på mig en klänning. Mobilen piper till och det är ett nummer som jag inte känner igen som har skickat ett sms.

Are you feeling better? xx Jag ler för mig själv. Yeah, thank you so much. xx 

Jag lägger mig på sängen och väntar på ett svar.

You forgot your shoes.. xx Jag kollar på hyllan med mina skor, mycket riktigt dom glömde jag, men klänningen fick jag med mig.