Lite från förra: Det kändes så konstigt att sitta där vid busshållplatsen och veta att man skulle rymma med Louis Tomlinson. Hade det hänt något? Varför ville han så plötsligt rymma? Visste dom om att vi skulle rymma? Therese vart helt stum när jag berättade att vi skulle ge oss av, vad sa hon egentligen till dom där hemma? 

---

Louis perspektiv 

- I'm sorry but this is the last destination, säger busschauffören.

Jag kollar på Astrid hon lutar sig mot min axel och sover så sött. Jag väcker henne lite försiktigt och säger att vi måste av här. Hon nickar och vi tar våra grejer och går av.

- Where are we? Frågar Astrid jag kollar på henne och skrattar.

- To be honest, i have no idea, säger jag och hon börjar också skratta.

Det ser helt öde ut där vi står. Husen ser rätt så gamla ut och det är inte alls mycket folk ute även om det var en varm sommardag. 

Vi börjar gå framåt och ser ett motell, vi checkar in oss och går in på rummet.

Rummet är rätt så litet, en dubbelsäng, ett handfat, en toalett, en dusch och ett kylskåp. 

- Better than nothing, säger Astrid och ler.

Astrid lägger sig på sängen och kollar upp i taket.

- I'm sooo tired, säger hon. Jag lägger mig jämte henne och vi båda kollar upp i taket. 

- You can sleep if you want to, säger jag.

- I'm not that tired, säger hon och sätter sig upp. Hon kastar en kudde på mig och ler.

- We can go to the beach, säger hon och ler.

- But we don't have any swimwear with us, säger jag besviket.

- But we got underwear, right? Säger hon och ler. 

 

Vi går hand i hand och letar efter en strand någonstanns, dom måste väll ändå ha en strand här eller? 

- Look, säger Louis och pekar på det klarblåa vattnet lite längre bort.

Vi fortsätter att gå och det är så skönt att kunna gå hand i hand med någon man verkligen tycker om. 

Det börjar bli mörkare medan vi går och mobilen visar att klockan är 18:34. 

När vi äntligen kommer fram sätter vi oss först i sanden och kollar på vattnet.

Det är härligt blått och ser lockande ut. 

- C'mon! Säger jag och ställer mig upp och börjar ta av mig mina kläder. Jag hade badat i underkläder förut, det kändes mycket härligare på något konstigt sätt.

Astrids hud är härligt solbränd och inte tala om hennes underbara kropp, hon är inte så lång, men hennes bruna ben riktigt glänste i kvällssolen. Jag slänger snabbt av mig tröjan och byxorna. Astrid tar tag i min hand och vi springer hand i hand ner i vattnet. Det är varmt och härligt. Jag ser några små fiskar som simmar lite längre bort. 

Astrid ger mig en varm och härlig kram där vi står i vattnet. Sen puttar hon ner mig och jag börjar jaga henne. Hon dyker ner i vattent och kommer upp igen. Jag jagar upp henne på land och jag får äntligen tag i henne. Vi står och kollar på varandra länge. Tills hon ställer sig på tå och ger mig en underbar och lång kyss. Hon lägger armarna om min nacke och jag om hennes höft. Allt känns bara så underbart. 

 

Lite från förra: 

---

Jag vaknar och går sakta upp från sängen utan att väcka Astrid. Jag kollar på henne där hon ligger så sött. Jag ler lite för mig själv och går till köket och börjar göra en frukost till oss och killarna. Liam märker att jag är uppe så han kommer och hjälper mig.

- You really like her, don't you? Frågar han och ler.

Jag blir tyst och bara ler.

- I just can't stop think about her, säger jag och knäcker ett ägg ner i stekpannan.

- You have to be careful, säger Liam. 

- The fans and the news will make bad romours about her, fortsätter han.

Jag kollar ner i stekpannan. Paul kommer in till köket.

- Louis you have to be more carefull, the paparazzis are everywhere, säger han. Jag nickar.

Allt med Astrid kändes bara så rätt, men jag vill inte att hon ska få massa hat från avundsjuka directioners, det är verkligen det sista man vill ha.

Jag sätter mig upp i sängen. Jag ville verkligen inte hem och möta min arga familj. Fast Therese var ju inte ens i närheten av arg, hon förstod mig, på det sättet som ingen annan gör. Och tanken av att jag inte ens pratat med Cate eller Lucy besvärade mig inte alls, och dessutom hade dom inte ens ringt till mig? 

Dörren öppnas och in kommer Louis. Han ler mot mig och sätter sig jämte mig på sängkanten.

- There's breakfast, säger han ler ännu mer.

Jag nickar och ler. 

- Come, säger han och tar min hand och vi går in till köket. Alla sitter redan där och kollar förvånat på oss när vi kommer in, hand i hand. Hans är varm, mjuk och skyddande. Han släpper mig och sätter sig, jag sätter mig jämte han och tar en macka. 

Det är tyst ett tag, det ändå som hörs är tuggande och när Niall berömmer Louis för frukosten. 

- I just can't believe i sit here with the worlds biggest boyband, it's crazy, my sister is crazy about you guys, säger jag tillslut för att bryta isen. Alla börjar le. Särskilt Paul.

- I guess she screamed when she heard about you and Louis, säger Paul och äter sin macka.

- No, not really, she was just, suprised i guess, she's the only one that knows i'm here right now, fortsätter jag.

De nickar.

Jag känner att Louis lägger sin hand på mitt bara ben och jag blir genast generad och han ler. 

Allt känns så himla rätt med han. 

 

- You have to lie to the press, you can't say that you and Astrid is hanging out, it would kill the band, säger Paul. Jag nickar. 

Men jag skulle aldrig kunna förneka det jag känner för Astrid, aldrig. Det känns så äkta med hon, som om det är på riktigt. Även om vi inte ens betedde oss så romantiskt. Men vi dejtar ju inte. 

- We have an interwiev tomorrow, 5 minutes away from here, säger Paul. Jag nickar.

- You know what you have to answer if they ask you. 

 

- Lets get out of here, säger jag till Astrid. Hon kollar konstigt på mig. 

- Far away, the paparazzis wont find us, fortsätter jag. 

- But why? They wont find us here neither, säger hon. 

- Please, just believe me, säger jag. Hon nickar.

- Ok, får hon fram. Hon ser helt skräckslagen ut. 

 

Vi börjar slänga i lite kläder i en väska, stackars Astrid som bara hade ett ombyte, hon ville verkligen inte tillbaka och hämta mer. Nu när vi äntligen var ensamma kunde vi sticka härifrån. Hoppa på en buss eller något och åka långt härifrån. Jag håller hennes and och vi går hand i hand ut från hotellet. Vi kollar busstiderna och väntar på nästa buss som skulle komma om 3 minuter, perfekt.

Det kändes så konstigt att sitta där vid busshållplatsen och veta att man skulle rymma med Louis Tomlinson. Hade det hänt något? Varför ville han så plötsligt rymma? Visste dom om att vi skulle rymma? Therese vart helt stum när jag berättade att vi skulle ge oss av, vad sa hon egentligen till dom där hemma? 

Bussen stannar framför oss och vi kliver på. Vi sätter oss långt bak jämte varandra. Det är bara vi på bussen, och chauffören såklart. Louis ler mot mig och jag ler tillbaka.

Han håller min hand och plötsligt kändes allt bättre än aldrig förr. 

Lite från förra: - Klättra ner för stegen vid fönstret på ditt rum, föreslår Therese. Jag ler mot henne.

---

Louis ligger en filt om mig och Liam står och kokar varmchoklad. När jag hade kommit halvvägs hit så hade det börjat spöregna. Fatta att Louis blev förvånad när en dyngsur tjej stog utanför hotellrummet med tårar som sprutade. 

- They think that we're dating, säger Louis för att bryta isen. Jag kollar på han. 

- I know.. Säger jag tyst.

Liam kommer med chokladen och Niall och Zayn sätter sig vid oss också.

- But we're not, säger Louis. Aj, det kändes.

Jag dricker lite från chokladen och ler till Liam som ett tack. Han ler tillbaka och nickar. 

- But if you were dating you would be a great couple, säger Niall och ler mot oss. Jag ler tillbaka. Inte Louis, tror jag iallafall.

- My family were so mad at me. It was paparazzis all over the place.. Only my sister knows that i'm here, forsätter jag.

- Maybe you should stay here tonight? Föreslår Louis. Jag nickar.

Jag ville helst inte hem nu. Och Therese kunde ändå försvara mig om jag stannade här inatt. 

- Yeah, the paparazzis can't take photos here, and if they figure out that i'm not home they will leave, right? 

- Yeah, probably, säger Zayn och ler. 

 

Jag får låna ännu en tröja av Louis att sova i, han ler mot mig när jag står framför spegeln i badrummet som var ovanligt stort för ett hotell. Jag borstar igenom håret med en liten kam som troligtvis är Harrys. 

- Paul sleeps in the extra bed tonight, so i guess you have to sleep next to me, säger jag. 

- Sure, säger Astrid och ler. 

Även om det kanske skulle bli lite pinsamt så skulle det ändå vara bra eftersom att jag aldrig har gillat att sova själv.

Vi går in på Louis rum och jag lägger mig sålänge så trött som jag är. Jag slänger en snabb blick på Louis där han står och klär av sig, endast iklädd i randiga kalsonger lägger han sig jämte mig. 

 

Jag känner Louis andetag mot mig där han ligger jämte mig. Jag ler lite. Therese vart helt galen när jag sa att jag skulle stanna här över natten och även sova jämte Louis, men hon sa att hon skulle försvara mig. 

Plötsligt känner jag en arm om mig och att Louis lägger sig närmre mig. Då slår det mig.

Jag är kär.

Lite från förra: Han ställer sig ännu närmre mig och ger mig en varm kram. Jag lägger mina armar om han och vi står och kramas länge tills Paul säger att dom måste åka.

---

Jag vaknar av att Harry, Liam, Niall och Zayn sitter på min säng med en tidning i handen. Dom ger den till mig och jag kollar första sidan och läser först rubriken. Louis Tomlinson and his secret girlfriend on a romantic date. Jag kollar sen på bilderna och ser att dom har fångat bild på mig när jag tar av mig tröjan och ger den till henne, när vi sitter på klippan och när vi kramas. 

Jag slänger tidningen i golvet.

- Serious?! Secret girlfriend?! 

- That's not all.. Säger Harry och visar mig en sida i tidningen. 

Louis Tomlinson and his new secret girlfriend had a romantic date on the beach lastnight. We have received information from an anonymous source that the girl is from Sweden and that she is 17 years old. Her name is Astrid Bjork. 
- How the hell do they know all this stuff!? She's just a friend! Säger jag argt.

- I think shes more than a friend to you, säger Liam lite blygt. Jag kollar på han och sen på min mobil. Jag ringer upp Astrid. Efter tre signaler så svarar hon.

- Hello? Svarar jag trött. 

- Hi, sorry to wake you up..

- No it's ok, what is it? 

- I don't really know how to say this..

- How to say what? Jag blir genast orolig och sätter mig upp.

- The boys showed me a magazine, and, it's best if you come over so i can show you..

- Ok, i call you in 10 minutes.

Jag drar upp rullgardinen och ser att det står fullt med paparazzis på trädgården. Fan!

Jag vänder mig om och ser att mamma, pappa, Harold, farmor och Therese står där med armarna i kors och kollar oroligt på mig.

- Why is it paparazzis outside the house? Frågar pappa mig. Självklart tar han det på engelska så att farmor och Harold ska förstå.

- Jag kan förklara, jag måste bara göra en sak innan, någon måste köra mig. 

- Du ska förklara nu, och vi kör dig ingenstans. Cate's mamma var här innan och hon har fått reda på att du, Cate och Lucy inte hade någon filmkväll, utan att ni var på fest. Du har mycket att förklara unga dam. 

Jag känner hur tårarna försöker pressas ut ur ögonen på mig men jag kämpar emot.

- Om ni ska vara så jävla bossiga och bestämma över mitt liv så visst! Ni måste haft ett jävligt tråkigt liv när ni var i min ålder för ni fattar ju fan inte vad unga gör nu för tiden, fyfan för er, fyfan! Go fuck yourselfs! Säger jag argt och knuffar undan dom och låser in mig på toaletten.

Jag hör att dom viskar om mig.

- Ni behöver ju fan inte snacka skit om mig så snabbt jag vänder mig om! Ropar jag och de blir tysta. Jag hör att de går nerför trappan. Det knackar på toadörren och först tror jag att det är pappa, men det är det inte. Jag låser upp och ser Therese, hon går in och låser dörren igen och sätter sig jämte mig.

- Du kan berätta för mig, säger hon och ler lite mot mig. Hon reser sig upp och tar lite papper och torkar bort mina tårar.

Jag tar några djupa andetag och berättar allting från festen och till där vi är nu.

Hon kollar med stora ögon på mig.

- Whaaaaaat, Astrid. Har du umgåtts med Louis Tomlinson!?!? 

Jag ler lite. 

- Jag vet, det låter sjukt, men ja, det har jag, svarar jag och tänker tillbaka på när vi var på stranden när vi tog kort, när vi kramades, när han hjälpte mig, när han kom in med vatten och tabletter. Jag ler bara jag tänker på han.

- Vänta lite. Omd. Du är kär! Astrid du är kär! Du är kär i Louis Tomlinson!

Hon reagerade faktiskt bättre än vad jag trodde att hon skulle göra. 

- Tyst! Säger jag och kollar argt på henne.

Vi sitter tysta ett tag och bara tänker.

- Hur känns det då? Frågar hon mig och ler.

- Det känns.. Bra. Eller, jag vet inte.

- Hur är han? Hur smakar hans läppar? Hur är hans kramar? Är han lika snygg i verkligenheten?!

Jag ler lite. 

- Först och främst, så har han aldrig kysst mig. Hans kramar är underbara, man vill typ aldrig släppa han, han luktar som en gud, hans armar är så skyddande och..

- Jag frågade inte hur han luktade och hur hans armar känns.. Avbryter Therese och ler. Jag ler tillbaka.

Hon kollar upp i taket.

- Haha, det är rätt så sjukt ändå. Du som alltid har hatat One Direction, säger hon och kollar på mig. Jag ler lite.

- Things changes, säger jag och Therese ger mig en varm kram. 

- Du borde rymma, till Louis alltså, ni måste prata.

Jag nickar.

- Men hur ska jag komma förbi idioterna där nere? Frågar jag tyst.

- Klättra ner för stegen vid fönstret på ditt rum, föreslår Therese. Jag ler mot henne.

- Du är smart du, säger jag och ger henne en kram.

- Stick nu! Men du, du borde byta om, ta något rött, det är Louis favoritfärg, säger Therese och ler mot mig.

Jag smyger in på rummet och tar på mig mitt röda, stickade linne och mina mönstrade shorts. Jag flätar håret snabbt, idag struntar jag i att sminka mig. Jag öppnar fönstret och klättrar snabbt ner för stegen.  

Jag vaknar av att mobil piper. Jag tar fram den och kisar när jag låser upp den, usch så starkt ljus.

How about a icecream, i'll bring your shoes and you bring my clothes? xx Jag ler stort. 

Sure, when? xx Jag tar med mig mobilen ner till köket där dom redan har börjat med frukosten. 

- Good morning princess, säger farmor och ger mig en puss på pannan. 

- Astrid, vill du följa med Therese till stranden idag? Frågar pappa.

- Vi ska nämligen bort på middag och vi blir borta hela dagen, fyller mamma i.

Jag kollar på Therese som sitter i soffan med Ipaden och tittar förmodligen på One Direction bilder.

- Sure, säger jag och sätter mig vid bordet. Fast egentligen ska jag be Therese köra mig till glassaffären. 

 

- Vem är det du ska träffa?! Är han snygg?! Therese blir helt speedad när jag ljuger om att jag ska på en dejt med en kille som Cate tipsat mig om. Jodu Therese, det är Louis Tomlinson som jag ska träffa och ja, du tycker han är en av de snyggaste personerna som finns.

- Han heter.. det står still i mitt huvud och jag försöker komma på något bra namn.

- Derek, säger jag snabbt och ler.

- Okej, jag kör dig dit, och jag lovar att inte säga något till varken mamma, pappa, farmor eller Harold, säger Therese och ler. Jag ger henne en kram och viskar tack.

Om hon bara skulle veta vem jag skulle träffa och vad som har hänt..

  

Jag tar på mig mina favoritshorts med nitar på ena sidan, och min gråa tröja. Jag borstar igenom mitt hår och lägger på lite mascara och lite rouge. Jag kollar nogrannt igenom min spegelbild och ler sedan. Jag lägger Louis kläder i en påse som jag lägger i min väska. Jag gör en liten fläta av luggen och knäpper fast den med ett hårspänne under håret. Nu var jag färdig.

 

Jag knäpper loss bältet och ler mot Therese.

- Lycka till nu Astrid, jag skrattar lite. Det här är verkligen inte vad jag har sagt till henne att det är..

- Tack, jag ringer dig sen, säger jag och hoppar ut ur bilen och stänger dörren.

Louis skulle inte komma förens 14:10, det var om 10 minuter. Jag går in sålänge och sätter mig vid ett bord och väntar på han.

Klockan går och folk kommer och går. Jag hör att en bil stannar utanför och att bildörrar öppnas och stängs. 

In kommer den man som hade kommit in när jag och Therese var här sist, nu ler han mot mig och slänger inga blickar på annat folk för det var bara jag här.

Sen kommer Louis in och han ser makalöst snygg ut. En stickad grå/beige tröja och vinröda byxor. Hans hår är lite mer fixat än vad det var när jag såg han sist. Hans ögon lyser upp hela stället och han leende gör mig knäsvag, även om jag sitter på en stol.. Skärp dig Astrid!

- Hello Aestraid! Säger han och sätter sig mittemot mig. Jag ler lite.

- Astrid, rättar jag och han börjar skratta.

- I'm not so good at swedish words, säger han. Jag ler mot han och han ler tillbaka. Hans ögon riktigt borrar in sig i mig. Det blir tyst ett tag och vi bara sitter där och stirrar in i varandras ögon.

Louis bryter isen.

- Should we order? Frågar han och ler ännu mer. Jag vaknar upp och rotar fram min plånbok.

Vi går fram till kassan och säger vad vi vill ha. Louis tar en kulglass med grädde och mjukglass på. Jag tar samma, fast utan mjukglass. Jag tar fram pengar men hejdas av Louis. 

- I'll pay for your icecream, säger han och ler mot mig igen. 

Innan jag ens hunnit säga något har han betalat båda och ställt dom på bordet. 

- Tack, säger jag och ler. Han ler tillbaka.

- What?

- Thank you, tack means thank you in swedish, säger jag och ler.

- Tack, säger Louis nästan perfekt. Jag börjar skratta lite och börjar äta från min glass.

- My sister would seriously die if she knew i was sitting here with you, säger jag.

Han skrattar. 

Vi äter upp glassarna och bestämmer oss för att gå en runda längs havet där det inte är något folk. 

Vi går tätt intill varandra och det blåser lite kallt. 

- Are you cold? Frågar han mig. 

- A little bit, säger jag och ler lite försiktigt. Han stannar och börjar ta av sig sin tröja.

- Nonono, you don't have to Louis! 

- It's ok, i have a t-shirt under it, säger han och blinkar mot mig. Jag blir lite generad och kollar ner i sanden. Han tar av sig sin tröja och han undertröja åker upp lite och jag ser hans bruna, vältränade mage. Jag biter lätt i underläppen och försöker att inte bara svimma av hans snygghet. Han räcker mig tröjan och jag tar på mig den och vi fortsätter att gå. 

- Aren't you cold now? Frågar jag och ler. Han ler mot mig.

- I'm a man, i can go here naked and not be cold, säger han och vi skrattar. Vi sätter oss på en klippa där man har utsikt över halva staden. Han tar fram sin mobil och jag förstår vad han ska göra. Han trycker fram kameran 

och riktar den mot oss. Han har satt på utochin kameran som jag brukar kalla den för och jag gör samma miner som han. 

Vi går tillbaka till glassaffären där vi skulle skiljas åt, han skulle bli hämtad av hans chaufför och jag skulle ringa upp Therese så hon kunde hämta mig. Jag ger Louis påsen med hans kläder.

- Thank you, säger jag och ler. 

- No problemo, säger han och ler tillbaka. En stor svart bil rullar in och parkerar. Ut kommer den där mannen med mina skor. Jag börjar skratta lite.

- Nice pair of shoes you've bought Paul, säger Louis och skrattar åt mannen. Han kommer fram till oss och ger mig skorna och hälsar på mig.

- Paul, säger han och sträckar fram sin hand.

- Astrid, säger jag och han tar tag i min hand utan att jag ens hade någon tanke på att vi skulle skaka hand. Pinsamt.. 

- We have to be back at the hotel in about 5 minutes, säger Paul. Louis nickar åt han och kollar sorgset på mig. Han ställer sig ännu närmre mig och ger mig en varm kram. Jag lägger mina armar om han och vi står och kramas länge tills Paul säger att dom måste åka.

Han avbryter kramen och är på väg in i bilen.

- Wait, your shirt! Ropar jag och tar av mig den och ger den till han. Han ler och tar emot den och säger hej då igen.

Jag ser bilen försvinna ut på vägen och jag ringer upp Therese.

Shit, jag kan inte sluta att tänka på han.

Lite från förra: - And whats the name of my angel? Frågar jag medan jag försöker gå. - I'm sure i'm not an angel, but my name is Louis, and yours?

Jag vaknar i en ovanligt skön säng med en mindre skön huvudvärk. Jag sätter handen på pannan. Vart är jag? 

Rummet är vitt och stort. Ett fönster står öppet och svalkar mig. Jag kollar under täcket, själv var jag, och jag hade en stor t-shirt på mig och festkläderna låg prydligt över en stol vid fönstret. Jag reser mig upp och går fram till den stora spegeln som sitter på väggen. Mitt långa, bruna hår är tovigt och trassligt. Jag försöker borsta igenom det med fingrarna så mycket som möjligt. T-shirten är inte alls så lång på mig, går precis ner över baken. Det knackar på dörren och jag spärrar upp ögonen och vänder mig om. Vem var jag egentligen hos? Dörren öppnas och in kommer en kille med lite ruffsigt, brunt hår. Han har röda chinos och en svart tröja på sig. 

- Here, take this, säger han och ger mig en huvudvärkstablett och ett glas vatten. Jag ler lite mot han och sväljer snabbt ner tabletten. 

- I'm sorry, i don't think you remember my name, Louis, säger han och skrattar lite.

- Louis? Like Louis Tomlinson? 

- Yeah.. Säger han och kollar bort.

- It's ok, i'm not a fan, but my sister is, säger jag och ler.

- So, you don't like us? Frågar han lite oroligt.

- I like you guys, but the music, nah

Han ler lite. 

- I didn't catch your name, säger han.

- Astrid, säger jag och ler. 

- Aestraid? Han låter så otroligt konstig när han säger det.

- Astrid, upprepar jag och han försöker verkligen.

Vi börjar skratta och han ler mot mig.

- I'm from Sweden, säger jag och han lyser upp.

- Really?

- I'm sorry, but where am i? 

 Louis berättar allt som hade hänt på stranden igår, att jag var så otroligt full och att jag hade sagt att jag bodde i himlen och att Louis var en ängel. Var jag verkligen så pinsam? Åh herregud.. Och att jag just nu låg i extrarummet på ett hotell som dom ska på bo i någon vecka.

Jag hälsar lite snabbt på de andra killarna, dom var verkligen snyggare i verkligheten. 

 

Husen sveper förbi bilrutan och försvinner, plötsligt kommer nya som försvinner lika snabbt. Louis hade erbjudit mig att köra mig hem. Iklädd i hans t-shirt och hans mjukisbyxor som jag också fick låna skulle jag se ut som en riktig alkis, och inte tala om min andedräkt.

- I'm so sorry Louis, säger jag lite försiktigt.

- For what? Frågar han och kollar på mig snabbt, han var riktigt duktig på att köra bil.

- For you taking care of me, i was so drunk, säger jag.

- Haha, i know you were drunk, how old are you? 

- 17 

- 17? 

- Yeah..

Det blir tyst ett tag tills jag måste beskriva vägen.

- Turn left there, and straight a head, and turn right. 

- I guess it's best if we stop here, mum and dad thinks that i was sleeping at a friends house, säger jag. Han nickar.

- I understand, säger han och ler.

Jag knäpper loss bältet och ler mot Louis. 

- Thanks for the ride, säger jag och ler. 

- Wait, säger han. Jag kollar på han. 

Han tar fram papper och penna och ger det till mig.

- Can i please have your number? Han ler. 

- Sure, säger jag och skriver mitt nummer.

- i'll text you, säger han och vi säger hej då.

 

Jag hämtar min cykel hos Cate, jag orkar inte prata med dom nu så jag hämtar bara cykeln och sticker snabbt därifrån. Dessutom lämnade dom mig igår.. Jag leder cykeln hem och låser den. 

Therese kollar på tvn medan farmor, pappa, mamma och Harold dricker kaffe och skrattar.

- I'm home, säger jag. 

- Hello, hör jag alla svara. Jag ler lite och hoppar snabbt in i duschen. Sanden riktigt rinner ner från håret. Åh stackars den som får städa sängen jag låg i inatt.. Jag borstar tänderna nogrannare än aldrig förr efter jag har duschat för att dölja min hemska andedräkt. 

 

- Astrid! Ropar Therese. Jag virar handduken om mig och gömmer undan Louis kläder så att de inte ska misstänka något. Jag går ner till tvrummet och sätter mig jämte Therese.

- Okej, jag har fått information om att One Direction just nu bor på det här hotellet, hon visar massa bilder på sin Ipad. Och sant var det, för rummen kände jag igen, jag ler lite för mig själv. 

- Det är inte långt härifrån, ska vi bo där några dagar?! Frågar hon. 

- Skärp dig, säger jag och går upp på rummet igen och tar på mig en klänning. Mobilen piper till och det är ett nummer som jag inte känner igen som har skickat ett sms.

Are you feeling better? xx Jag ler för mig själv. Yeah, thank you so much. xx 

Jag lägger mig på sängen och väntar på ett svar.

You forgot your shoes.. xx Jag kollar på hyllan med mina skor, mycket riktigt dom glömde jag, men klänningen fick jag med mig.

Lite från förra: Jag springer snabbt upp på rummet och slänger i 3 olika festklänningar i en väska och byter om till shorts och en t-shirt. Om mamma, pappa, farmor, Therese eller Harold fick veta att jag skulle på fest ikväll skulle de få frispel, jag måste komma hem i tid och inte avslöja all alkohol som jag antaligen har svepit i mig ikväll.

---

Jag hoppar på farmors cykel och cyklar mot Cates hus. Cate och Lucy hade jag lärt känna här för några år sedan då jag stack ifrån farmor och ville göra något kul.

Sen dess har vi blivit som bästa vänner. 

Jag sa till farmor och dom att vi skulle ha filmkväll hos Cate och att jag skulle sova där, och dom gick lyckligtvist på det.

Hon som ska ha festen är en som Cate känner väl, Lea heter hon, jag har träffat hon några enstaka gånger hos Cate.

Jag parkerar cykeln vid garaget hos Cate och plingar på. Hon och Lucy öppnar snabbt och kramar mig hårt och länge. Vi hade inte träffats på flera år!

 

Jag provar ut de 3 klännigarna och vi bestämmer oss för den med färgglada paljetter på bysten och svart nertill. Till klänningen har jag svarta, höga klackar och utsläppt hår. Lucy har en vit spetsklänning som passar perfekt till hennes långa, blonda, änglalika hår, och Cate har en guldig klänning som passar perfekt till hennes svarta långa hår. 

Cate ger oss varsin öl innan vi beger oss till festen. Shit, jag hade inte druckit något på 3 månader, senaste gången var på en fest hos Alec. Full var jag, mer kommer jag inte ihåg. 

- Cheers, säger vi och ölflaskorna klingar till.

 

Vi börjar gå mot Lea, hon bor jättenära en liten mindre strand så det skulle bli riktigt kul ikväll. Vi hör hög musik och vi ser hennes hus, det är stort med en stor, lång uppfart upp till huset. Rich parents, tänker jag och vi fortsätter att gå. 

Vi fixar till klänningarna innan vi plingar på, Lea öppnar och ger oss varsin kram. Hon luktar vodka blandat med någon dyr parfym. 

Det är folk överallt, jag går fram till ett bord och tar en Skittles, min favorit, ren vodka smaksatt med antingen jordgubb, hallon, kiwi, banan eller apelsin. Jag tar den med jordgubb och festen kan börja.

 

---

- Har du kidnappat dom än eller? Frågar jag Therese retligt. Hon kollar på mig argt.

- Lina smsar mig all information och nya bilder på dom, dom är troligtvist i närheten av stranden just nu, säger hon och visar en bild på två killar, den ena har lockigt, mörkt hår och den andra är blond. Antagligen är det Harry och Niall.

- Du är ju inte klok.. Säger jag och går till det ena gästrummet där jag ska bo de närmaste veckorna. 

- Du ska följa med, hör jag Therese säga bakom mig. Jag vänder mig om och hon står och viftar med farmors bildnycklar. Jag kollar på henne konstigt.

- Lägg av, aldrig att jag ska följa med och leta efter några töntiga killar, du kommer inte hitta dom ändå! Säger jag och börjar packa upp lite ur väskan.

- Om inte du följer med så får jag inte åka, säger hon tyst.

- Synd för dig då, säger jag och fortsätter. 

- Snäääälla, säger hon och sätter sig på min säng och kollar sorgset på mig. Jag kollar på henne och ler.

- På ett vilkor, säger jag. Hon lyser upp som en sol och ler mot mig.

- Vad som helst! Säger hon och börjar hoppa och nästan skrika. 

- Om vi stannar och köper glass på vägen, säger jag och ler.

- Ja det fixar vi, kom nu! Säger hon och dra med mig. 

Jag tar på mig min bikinin på toaletten, har aldrig gillat att byta om framför människor, men serriöst, vem gör egentligen det? Jag tar på mig ett par shorts över mina bikinitrosor och tar mina solglasögon. Therese har sin blåa klänning över sin bikini. 

 

Farmors bil kan vara en av de fulaste bilarna som finns. Men ändå sitter vi i den. Den är rosa och luktar alldedes för mycket tantparfym. Therese vrider om nyckeln och bilen startar högljutt och börjar skramla. Vi kollar på varandra och skrattar. 

 

Therese smäller igen bildörren hårt, som hon alltid gör, jag undrar hur många rutor hon egentligen kommer krossa i sitt liv. Hon sätter solglasögonen på huvudet och spanar. Stranden är helt tom, eller det är mest bara gamla och små barn som är där. Jag går fram till henne och ställer mig jämte henne. 

- Vi kom nog försent, säger jag för att muntra upp henne på något sätt. Jag ger henne en kram och hon blir lite gladare. Vi går sakta tillbaka till bilen och kör mot glassaffären som ligger ungefär 10 minuter bort från stranden. 

 

Jag köper min favoritglass som jag alltid köper när jag är på besök hos farmor. Melonisglass, gudomligt god! 

Therese äter sakta från sin glass och kollar ner i bordet.

- Du kommer träffa dom, jag lovar, säger jag och ler mot henne. Hon ler lite försiktigt tillbaka.

- Jag måste gå på toa, kommer snart, säger hon och går. Jag hör att entrédörren öppnas och ser en rätt så stor man komma in, han slänger en snabb blick på mig och på de gamla paret som sitter lite längre bort och äter sina glassar. Åh, evig kärlek. 

Jag fortsätter att äta min glass och jag ser sedan en tjej med lockigt, brunt hår som också kommer in, mannen slänger en till blick på mig och jag kollar bort. Sedan ser jag Therese som går mot mig men stannar och spärrar upp ögonen på mannen och den mörkhåriga tjejen. Jag kollar på Therese konstigt. Vad håller hon på med? Therese springer snabbt fram till dom och ler stort och konstigt. 

- HI DANI AND PAUL, säger hon högt och ler stort. Tjejen ler och hälsar på Therese. Dani? 

- Can you sign my arm? 

Jag börjar skratta lite åt Thereses töntiga fråga. 

- Eh sure, do you have a pen? Frågar tjejen och ler.

- No, svarar Therese och fortsätter att le. Mannen tar med sig tjejen till kassan och hon betalar snabbt en glass och går ut igen med mannen. Therese står kvar och ler fortfarande lika fånigt.

 

- Astrid?! Det var DANIELLE! Fattar du inte?! Säger hon ivrigt medan hon fokuserar på vägen. 

- Och det är?..

- Liams flickvän pucko! 

Jag ler lite. 

- Det får verkligen inte plats mycket i din 17-åriga hjärna va? Säger Therese retsamt. Jag suckar och kollar på vägen.

- Asså, tänk om One Direction satt typ i någon bil eller något utanför, och jag bara stog där, och jag missade världens chans och tänk om dom också skulle komma in men...

- Snälla Therese, lugna dig, först och främst, fokusera på vägen, jag vill komma hem vid liv tack, och om dom dom nu var i närheten, så betyder det ju att dom är kvar! Abryter jag medan jag håller i mig när Therese svänger så skarpt. 

- Du har rätt! Jag måste ut igen och leta efter dom!

- Men då får du göra det själv, jag ska träffa Lucy och Cate ikväll. Therese blir tyst.

- Då väntar jag la tills imorgon när du är hemma då, säger hon. 

Även om hon är den äldsta utav oss så känns det som att jag oftast är äldst på något märkligt sätt.

 

Therese kör upp på uppfarten och mamma, pappa, farmor och Harold sitter ute och fikar. 

Jag springer snabbt upp på rummet och slänger i 3 olika festklänningar i en väska och byter om till shorts och en t-shirt. Om mamma, pappa, farmor, Therese eller Harold fick veta att jag skulle på fest ikväll skulle de få frispel, jag måste komma hem i tid och inte avslöja all alkohol som jag antaligen har svepit i mig ikväll.

- Men stäng av skiten då! Ropar jag till min storasyster som höjer musiken ännu mer. Hon mimar retligt till Up All Night med hennes favoritband One Direction. 

- Serriöst, stäng av, säger jag och kollar på henne argt. 

Hon pausar låten och kollar besviket på mig.

- När ska du lära dig? Säger hon och suckar. Jag kollar på henne och ler.

- Frågar samma sak till dig pucko, säger jag och går tillbaka in på mitt rum och fortsätter att packa.

Jag, min syster, mamma och pappa ska bo hos farmor och hennes man några veckor. Eller, min syster följer bara med för att det går rykten om att One Direction är i den staden..

Min mamma kommer ifrån Sverige, min pappa ifrån Bradford, som min syster är helt hysterisk om eftersom att en av killarna i One Direction kommer därifrån.. Vi pratar svenska med varandra hemma, men engelska tillexempel hos farmor. 

Jag, Astrid, och min syster, Therese är egentligen bästa vänner, även om vi bråkar lite för mycket ibland, men det gör alla syskon, eller? 

- Astrid och Therese, vi ska åka om 5 minuter så ni får skynda er! Hör jag pappa ropa med sin roliga dialekt. 

Jag slänger i det sista i resväskan och stänger den. Jag ställer den vid ytterdörren och springer upp på mitt rum och hämtar min mobil. Therese kommer efter mig med hennes fullpackade 4 väskor, säkert fulla med rep och andra saker som hon kan kidnappa killarna med. Hon håller i hennes nya tidning med massor av One Direction sidor i och ler mot mig. 

 

Jag vaknar av att bilen tvärnitar och jag flyger framåt. Typiskt pappa att väcka mig så.. 

Jag ser farmor och Harold, som hennes nya man heter, de står vid dörren och vinkar glatt åt oss. 

Pappa öppnar bagageluckan och ger oss väskorna och vi alla möts av varma kramar av farmor och Harold. 

---